Hur ingen slår dig på fingrarna

Att göra research låter väldigt pretentiöst. I mitt fall, handlar det mycket om att läsa i böcker (om andra världskriget) och googla. Jag vet inte hur jag skulle ha kunnat skaffa mig all bakgrundskunskap om inte google inte fanns. Halleluja!

Nu går det lätt att hitta flygfoton av gamla brittiska flygfält (fanns det en eller flera landningsbanor och hur var de utlagda?), bilder på uniformer (hur många mässingsknappar fanns det och var det en eller två bröstfickor?), recept utformade efter den hårda ransoneringen osv.

Den här planschen tycker jag är underbar. Jag har sett en svensk broschyr med liknande plan – från 1930- eller 1940-tal – där det förutom svenska, tyska och engelska plan även fanns med finska, ungerska, italienska… jag vet inte vad man tänkte när gemene man skulle ha koll på så många länder? I England hade man den här kartan. Jag antar att man (tyvärr) fick rätt stor erfarenhet av tyska plan och snart lärde sig känna igen dem.

Jag har till och med börjat slå min man på fingrarna med detaljkunskaper (och då är han ännu mer intresserad av andra världskriget än vad jag är och har två bokhyllor fyllda med böcker om detta ämne). Sist vi såg en film ihop (”Allied”), frågade jag innan de sa vad planen hette att jag visste att de var Lysanders.

Tack Google.

%d bloggare gillar detta: