När jag var liten, hade vi får, som varje år fick massor av lamm. Jag döpte dem allihopa, utan problem. Och kom ihåg vilka de var, och hur de var släkt. Min mamma trodde jag var ett anlag för Statistiska Centralbyrån.

2001 skaffade jag welsh mountainponnyer och startade ett litet stuteri. Jag hade en strategi klar. Mitt ena sto (som heter Sider, efter drycken cider) skulle få föl döpta efter en dryck. Mitt andra sto (som hette Sparrow) skulle få föl döpta efter fåglar. Lätt som en plätt, planen klar! Sedan slutade det med att jag ändå döpte ett föl till Saffron (efter hennes gula färg), trots att hon borde hetat som en dryck, och ett annat till Scilla (som den blå vårblomman, eftersom hon hade blå fläckar i ögonen) trots att hon borde ha hetat som en fågel. Men det är en annan historia.

Det blev svårare när vi skulle hitta på namn på våra barn. Lammnamn – nemas problemas, fölnamn – ganska lätt. Människonamn – skitsvårt.

Jag tittade länge på J när han var nyfödd för att se om han verkligen skulle heta J. Såg han ut som en J? Var det ett bra namn? Skulle han få något öknamn? När M föddes var det inte lättare, även om tjejnamn är lite enklare att komma på än killnamn (tycker jag). Skulle M bli bra? Det rimmar väl inte på något olämpligt (ni vet, som Lisa, Ulla och Britta).

Lammnamn – nemas problemas, fölnamn – ganska lätt. Människonamn – skitsvårt. Boknamn – helt jävla omöjligt gånger tio tusen. Jag tror jag har tänkt på allt! Ändå känns det inte rätt. Hur kunde det bli såhär? Jag är ju bra på att komma på namn?

Någonstans läser jag att man inte behöver ha ett färdigt namn på sitt manus. Det kan bestämmas senare.

Fast något måste det ju heta. Worddokumentet måste ju ha ett namn. Jag ändrar. En gång, två gånger, tre gånger… för tillfället kallar jag det ”Under äppelträdet”. Men det kanske dyker upp något bättre. Jag nästan hoppas det, eftersom jag inte är 100% nöjd.

”Under äppelträdet”. Har jag skrivit en mysig bok à la Mandelmanns? Är det vad titeln säger?