När det händer

Hur ska jag beskriva det? Ungefär som om blodet isade i ådrorna samtidigt som jag trodde att jag skulle brinna upp?

Jag hade inte ens börjat oroa mig för att refuseringsbreven skulle börja dyka upp i mailkorgen. Jag hade fortfarande inte alls någon skräck för att kolla mailen. Det hade ju knappt gått tre veckor sedan jag skickade in manuset! Sådär, lagom efter nyår, skulle det vara dags att ha hjärtat i halsgropen när jag öppnade mailkorgen, hade jag räknat ut.

Och så ligger det där. Alldeles för tidigt. Jag hade dessutom varit så himla oproffsig att jag kollade mobiltelefonen under ett möte och hann läsa förhandsvisningen av vad det stod.

Jag vet inte vad som sas på resten av mötet. Allt jag kunde tänka på var de där raderna från ett förlag, där de säger att de gärna skulle vilja ge ut min bok och frågar: 

Hur låter det?

Fantastiskt! Absolut fantastiskt!

%d bloggare gillar detta: