Att ha många bollar i luften är ett uttryck, men det är faktiskt vad jag har just nu. ”Klar himmel” är inne i allra sista slutfasen, korrekturläsningen innan tryckningen. ”Nattens färger” håller jag på att rätta till och snäppa upp ett snäpp. Och så har jag plockat fram ”Svarta vingar” och försöker komma någonstans med det.

Jag ska inte sticka under stol med att det blir skönt att få släppa ”Klar himmel” snart och då bara hålla på med två manus. Visst är det kanske bra ibland att ha många olika skrivprojekt som befinner sig i olika faser, så att jag kan jobba med det som känns mest inspirerande för tillfället, men det är också så att med tre manus igång så blir det alltid en prioriteringsordning. ”Klar himmel” suger enormt mycket tid och ”Svarta vingar” får alltid stå tillbaka.

Det blir bra att gå ner till två manus. Jonglera med två bollar är faktiskt något jag kan i verkligheten. Tre har jag dock aldrig lyckats lära mig ha i luften samtidigt.