Det finns så mycket att ta hänsyn till vid skrivande, och som med allting annat är det så att ju längre du håller på, desto mer inser du hur lite du behärskar. Visst, vissa saker snappar jag fort och förhoppningsvis går jag inte i (exakt) samma fällor en gång till, men annat känns fortfarande väldigt vagt och omöjligt att uppnå. Just nu funderar jag på om jag ska våga mig på att skriva en serie.

Låt mig bara slå fast vad jag menar med en serie. Dels finns det serier som handlar om samma person där karaktärsutvecklingen inte är central utan handlingsstyrd. Tänk kriminalromaner som handlar om en polis som löser ett fall per bok. Sedan finns det serier som är karaktärsstyrda snarare än handlingsstyrda, exempelvis Outlander, Sagan om ringen eller Narnia. Jag kan säga att jag själv föredrar den sistnämnda typen om jag nu måste välja. Det är där kruxet ligger. Egentligen är jag inte en serieperson. Jag funderade lite på varför det är så egentligen, och det finns några enkla svar:

Jag tycker det är ganska tråkigt att läsa om en och samma person hela tiden. Det var lite skillnad när jag var barn, då älskade jag Femböckerna, Svarta hingsten och Britta & Silver. Trots att dessa serier var väldigt omfångsrika hade jag lätt kunnat läsa det dubbla antalet volymer om det bara funnits. Men nu är jag inte barn längre och jag skriver inte barn- eller ungdomsböcker… Bara tanken på att skriva 10-15 titlar i en och samma serie får mig att börja hyperventilera! Nej, betydligt kortare serie får det lov att vara i så fall. Trilogi, kanske?

Om jag tycker en bok är bra, vill jag genast läsa färdigt den. Tycker det är dötråkigt att behöva vänta ett år (eller ännu längre) på att nästa del i serien ska komma ut. Med erfarenhet av att ha jobbat med fyra manus de senaste tre åren så kan jag ärligt säga att jag inte skulle klara av att ha en högre takt än vad jag hittills har haft i min produktion – en bok om året, jag abonnerar ju på januariboksläpp… I alla fall inte när jag samtidigt har ett heltidsjobb, en familj och andra intressen än böcker i livet. (Pandemin har dock gjort det mer legitimt att nobba sociala kontakter för att ägna sig åt skrivandet, det måste jag erkänna.)

Men… läsare gillar serier. Jag har flera gånger fått frågan om inte det kommer någon fortsättning på mina böcker Klar himmel och Nattens färger. Många vill veta vad som hände sedan. Jag tackar ödmjukt för intresset där (då måste jag ju ha lyckats skapa en spännande värld och intressanta karaktärer?) men tyvärr säga att jag inte har några planer på att det ska komma någon fortsättning på de redan utgivna böckerna. Mina tankar kring serie gäller nya projekt.

Här kommer mina värsta farhågor inför att skriva en serie. Det är väl lika bra att vara ärlig…

• Tänk om det blir tråkigt att skriva om samma person i flera böcker? Det blir ju ändå samma huvudperson(er) även om andra karaktärer kommer och går. Jag ska inte sticka under stol med att mitt tålamod är kort så risken kan vara överhängande…
• Tänk om det ”händer för lite” i en bok? Har läst att mellanboken (i en trilogi) normalt sett är den som är svårast att hålla tempot och intresset uppe i. Ibland har jag läst böcker som skulle tjänat på att ha kortats ner och tryckts ihop i en volym.
• Tänk om jag inte ror projektet i land? Det finns faktiskt flera exempel på trilogier där författaren inte lyckats prestera de utlovade tre böckerna (nämner inga namn…), och det känns ju väldigt rumphugget tycker jag. Både en oerhörd skämsfaktor för författaren som inte klarat av att leverera men också för läsaren och förlaget, som investerat tid och engagemang och sedan inte får ta del av det utlovade materialet. Vill absolut inte hamna i det läget!

Hittills har jag mest pratat om dubier. Men det finns ju några saker på plussidan också…

• Jag har redan i dagsläget skrivit en ”triptyk” eller ”svit” där tre böcker löst hänger ihop. Jag skulle egentligen bara behöva göra om tricket med den skillnaden att de knyts ihop mer om jag vill satsa på en serie.
• Jag har färdigställt fyra romanlånga manus som blivit antagna av förlag. Jag vet att jag kan skriva mer än en bok som håller förlagsklass. Det var alltså inte en tillfällighet att jag råkade skriva en bok.
• Det finns möjlighet att brodera ut saker och ting lite mer. Back story, sidohändelser, karaktärsdjup…
• Jag behöver inte uppfinna nya världar och karaktärer utan kan återanvända mig av redan befintliga. Faktiskt en punkt som inte ska förringas…
• Som i alla processer måste målet vara att utvecklas. Att skriva en serie är kanske min nästa utmaning, helt enkelt?

En hel del att fundera över, som sagt. Vi får väl se om det blir någon serie eller inte. Hur som helst kan jag i alla fall lova att jag planerar för nya romanidéer.