Strängnäs regemente spelar en stor roll i min kommande bok Svarta vingar. Det är där min huvudperson Disa arbetar. När boken utspelar sig, sommaren 1940 till våren 1941, var det ännu ett infanteriregemente och hette I10. 1942, när det bytt inriktning till pansarregemente, övergick det till att kallas P10. Regementet är nu nedlagt och några av de gamla kasernerna är omgjorda till bostadsrätter. Andra hus hyser skolor och företag. I Kanslihuset – på bilden – satt den militära ledningen för regementet och i min bok är det där det händer en del mystiska händelser.

Någon stjäl information och äventyrar på så sätt rikets säkerhet. När vi var där, en härlig sommardag med strålande solsken, känns 1940-talets bistra krigsvintrar långt bort. Mälaren glimmar bakom byggnaden och allt är väldigt fridfullt och idylliskt. En tanke far genom mitt huvud – jag kanske har gått lite väl långt i min fantasi när jag skrivit som jag gjort?

Jag tänker snabbt om. Nej, jag har inte gått för långt. I själva verket fanns det en sergeant på P10, Fritiof Tobias Wallin, som från 1942 och framåt sålde ut militär information till en rysk spion. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, verkligheten överträffar nästan alltid fiktionen. Mer om det här kan man läsa i boken Spionen Sidorenko och de ryska bombningarna av Stockholm 1944 av Gunnar Ståhl.

Jag hoppas att ni blir lockade att läsa Svarta vingar! Manuset är nu inlämnat till redaktör igen för en tredje och sista genomläsning. Förhoppningsvis återstår bara språkliga och grammatiska rättningar nu innan sättning och korrekturläsning tar vid.