Jag önskar jag kunde säga att jag hade hela historien klar för mig på en gång. Att jag visste exakt vad som skulle hända, hur problem skulle lösa sig och alla trådarna knytas ihop i slutet. Men så var det inte, långt ifrån.
Vad gör man då? Jag tänkte att det måste gå att bygga på, efter hand…
Det fanns två huvudpersoner jag började med. Den ena av dem fick finna sig att bli nedskuffad till andraplatsen och bli en ”sidekick” (om än viktig sådan). Den andra fick genomgå en personlighetsförändring. Det fanns ingen vidare händelsekedja för dem, och jag insåg att jag behövde fler personer att skriva om. En gammal mamma dammades av och lyftes fram. Sedan fanns det en karaktär som jag trodde skulle vara i en helt annan historia, men som jag inte kunde sluta tänka på. Helt plötsligt insåg jag att jag kunde knyta in henne i den här historien. Ändå behövde jag någonting mer, för att den skulle bli någonting, så jag uppfann två till personer. De skapades på väg till och från jobbet, när jag satt i ensam i bilen och kunde låta tankarna löpa fritt. På så vis kom min boks fem huvudpersoner till.
Så, jag hade alltså inte alls klart för mig vad jag skulle skriva från början, eller ens vilka historien skulle handla om. Jag visste vilken tidsperiod historien skulle utspela sig i, jag hade en massa saker jag ville ha in, men jag visste inte hur de skulle kunna tas med. Det enda som fanns var de stora dragen.
Jag kände mig väldigt osmart. Jag vet inte hur andra som skriver gör, om de har världens bästa idé från början och vet precis vilka twister och klurigheter som ska inträffa. Det var i alla fall inte så för mig. Jag tänkte att jag hade en väldig tur som i alla fall inte skrev på en deckare!
Att bygga en historia är som att addera lager efter lager. Till det här inlägget letade jag efter en bild som föreställde en lök i genomskärning med alla olika lager, men jag hittade ingen. Bilden på rosen är lika talande. Mängder av små delar, som fogas ovanpå, runt varandra och till sist blir det någonting av det hela.
Precis så är det, åtminstone för mig som inte är så smart att jag kommer på allting på en gång.
Kristin Fägerskjöld 
Ett svar till “Jag är inte så smart”
[…] om det ska bli en litet stenhus eller en katedral. Det är en fantastisk känsla. Jag är inne i lager-på-lager-läget som jag skrev om tidigare, och jag känner mig fram. Hittar en karaktär, kommer på något som ska […]
GillaGilla